Loppizen

Tänk när hon kom hit till mej.
Då var hon under en jacka som en liten hemlighet.
Camilla och Lotta (S*Lönnebergas) kom och såg luriga ut, skulle bara hälsa på hette det.
Vi hade varit på utställning hela helgen och dagen efter så kom dom.
Jag hade gått och tittat på "Loppizen" hela helgen, men någon katt skulle jag inte ha.
Hade precis separerat och tyckte mej inte ha råd att köpa katt just då.
Men så kom dom och Camilla föreslog ett byte med en parning med min hane
EC / EP S*Brattcats Inka och då kunde jag inte säga nej.
"Loppizen" började sin utställningskarriér och det gick väl sådär.
Hon fick draget cert i klass 9 men varför hänga läpp för det.
Det var någon som sa att jag inte skulle ställa henne mer och att jag skulle tänka på uppfödaren.
Jag pratade genast med S*Lönneberga Lotta, frågade vad hon tyckte,
men hon hade inget emot att jag fortsatte att ställa henne.
Detta var ju huvudsaken och vad andra sen tyckte struntade vi i.
Hon fick vara hemma och få kattungar och hon är mamma till Gullan, Ida, Idde och Vera.
Sedan körde vi igång igen. Åkte på utställningar kors och tvärs.
Lärde känna S*Kringlans för deras katt och "Loppizen" var konkurrenter.
Mycket trevligt hade vi.
"Loppizen" trivdes alldeles förträfligt att vara medelpunkten på domarbordet.
Hon var drottningen på bordet antingen hon vann eller ej.
Hon klättrade på sin karriér stege och var nästan framme till sin Europatitel.
Då kom nästa komentar från en uppfödare
att hon kunde inte fatta hur hon kunde få cert i klass 3.
Till saken hör att hon fick cert av 8 domare till sin Europatitel
så varför skall man då ifrågasätta detta.
Det är väl ändå domarna som dömer, eller hur ??
Jag var iallafall stolt över min katt och jag vet att även Lotta var detta.
Den stora dagen blev på Föreningen Mästerkattens utställning i Kristianstad.
Marek Chadaj var domare denna dag, det var inget snack hon fick sin titel, biv och nominering.
Oj oj vad glad jag var, tårarna sprutade och champanjen flödade.
Av Lotta fick hon en jättefin pokal och sedan var det massor av kompisar
som lagt ihop till en fotografering hos Karin Ylle. Hon hade även med massor av presenter
från kompisar som inte var med denna dag..
Men det var inte slut med detta för Lotta hade beställt en marsipantårta av S*Kringlans.
På tårtan var det "Loppizens " bild, den var jättefin.
Lotta hade verkligen jobbat för att vi skulle bli grattulerade
Tack Lotta denna dagen kommer jag aldrig att glömma.
Som många av er vet så blev ju "Loppizen" kastrat och vi fortsatte att åka på utställningar.
Men så dök det upp ett orosmoment i form av en juvertumör, det var inte kul.
Jag pratade med min vetrinär och hon sa att det var nte farligt att fortsätta åka på utställningar.
Jag pratade med Lotta och hon sa samma sak och
tyckte att jag känner bäst min katt och ser när det är nog.
Vi var i Norge i oktober, där gick det bra och hon blev Internationell Premier.
Sista utställningen blev ÄK:s i Kungälv i december-05.
Hon fick sina cert utan knorr fast hon hade sin knöl.
Men så i januari så tyckte jag att hon blev lite tröttare och ville vara för sej själv mer.
Hon sov fortfarande på sin plats i sängen och det var ju bra.
Knölen växte och blev större och när jag kom hem torsdagen den 23 februari
så kom hon inte och mötte mej som hon brukade.
Jag började givetvis undra vad hon var och hittade henne i en korg i sovrummet.
Där hade hon legat ganska mycke nu det sista.
Jag tog och tittade på knölen och då hade det gått ett litet hål i den och det kom vätska ur.
Pratade senare med Lotta Björklund på kvällen
och vi bestämde att ville jag åka på fredags morgon så skulle jag höra av mej.
Sagt och gjort på fredags morgon ringde jag Lotta B och
hon var här på en halvtimme och iväg bar det till Blå Stjärna.
Vi behövde inte vänta så länge och det var väl ganska skönt.
Men sedan kom det sista farvälet och det var rent ut sagt skit jobbigt
men någonstans så kände jag att jag gjorde rätt och hjälpte henna att slippa ha ont.
Hon gick själv ut ur buren och fram till assistenten och kurrade.
Jag hade kammat och fixat till henne innan vi åkte hemmifrån så hon var riktigt fin.
Jag tror att hon även denna dag kände sej som drottning på bordet.
Det gick fort för henne att slippa sitt lidande och det är jag glad för.
Nu får jag försöka att gå vidare utan min lilla katt, jag vet att det går men det är jobbigt.
Jag får aldrig en sådan katt igen. Hon har verkligen satt sina spår i mej.
Tack än en gång S*Lönnebergas Lotta och Camilla för att ni kom hit med katten under jackan.